En gammal man satt på en parkbänk och grät högljutt:
- Vad är det med er? frågar parkvakten.
- Jag är nygift.
- Det är väl inget att gråta över i er ålder. Är hon gammal, ful och elak?
- Nej, hon är tjugofyra år, vacker och snällast i världen.
- Har hon kanske lurat av er alla pengar?
- Nej, hon har egen förmögenhet och spenderar allt på mig. Jag får den godaste maten, de bästa vinerna och jag får älska så mycket jag vill.
- Då måste ni ju vara en lycklig man. Vad sitter ni då här och gråter för?
- Jag hittar inte hem.
